erdoderdo

Meningen med livet

2012-02-17T08:43:00.004+01:00

När jag var 23 år fick jag månadslön för att sitta och spåna fram två olika filmmanus. Det var efter Babylonsjukan och filmbolaget ville inte släppa taget om mig riktigt än. Jag satt då på ett frilanskontor som vi startade, ett gäng fina polare. Det var filmarna John Hellberg och Gunnar Hellström, fotografen Frank Aschberg, författaren Agnes Hellström och fotografen Marguerite Seger, bland annat. Dampstudios kallade vi vår lokal - Disciplined And Muture Professionals. Sjukt kul hade vi och mycket folk hängde hos oss genom åren. Minns bland annat min födelsedagsfest 2004 som blev överfylld med folk, hörde någon prata i telefon utanför "kom hit, vi är på en reggaeklubb i Hornstull".

Hursomhelst. Jag fick inga mer cash för att kunna sitta och skriva på heltid, kämpade, kraschade, strulade, gick i terapi, skaffade pitbull, kille, flyttade runt. Startade denna blogg. Visste inte vad jag skulle göra av mig, av mitt liv.

Men bästa polare finns kvar. I förrgår pratade jag i telefon i en timme med först Daniel - Pepe - som just regisserat en Hollywood-rulle. Han berättade att han var så trött på all lyx som hollywoodlivet innebär, han saknade sitt Hornstull mest av allt och nu vill han bara vara vanlig ett tag. Jag sa att om han vill får han gärna komma hem till oss och jobba lite. Vi har massor av vardagsbestyr att ta tag i.

Sen pratade jag med Calle i en timme. Calle som var Pepes assistent under hela filmprojektet, som är den bästa historieberättaren jag vet och som har lärt mig hälften av all onödig och viktig kunskap jag kan. Det är så fint att prata med kompisar som man går way back med. Vi har alla varit pinsamma, peppade, olyckliga och lyckliga i perioder tillsammans, och stöttat och dissat varandra genom tuffa beslut och tider. Jag skrattade så jag nästan kissade på mig, och efter vårt samtal kom jag på en sak.

En dag i framtiden MÅSTE jag sitta i en lokal igen med mina vänner, och jobba men framför allt skratta och HÄNGA. Vad är värt något i livet? (vsg för klyschig musik) Jo att hänga med de som jävlas med en. Åh jag längtar. Måste bara lura någon att ge mig cash för att skriva något igen. Den här gången tror jag det kommer bli fantastiskt.

(Bilden är tagen av Gunnar Hellström i ett ögonblick då jag och Agnes samtidigt upptäcker att Calles pung hänger utanför hans brallor på ett foto.)

Ines 5 månader

2012-02-16T22:19:00.001+01:00

Polarklädd på väg till Bvc.

För minnets skull:

Ines är nu 64cm lång och väger 7kg prick. Hon rullar runt åt alla håll och kanter, gärna samtidigt som hon greppar sina fötter. Hon pratar dadada och prrrrr hela dagarna och skrattar högt när hon ser sin syster eller hund. Hon vill gärna äta vår mat och blir jättearg när hon inte får smaka. Så nu får hon smaka och en egen skål mat till målen. Helt plötsligt blev det mycket mindre ersättning. Idag har hon ätit både gröt (mer än Alma imorse), majs och potatis. Kör på, sa Lin på Bvc, Ines reglerar mängden. Så då gör vi det. Kul med ett barn som verkar gilla mat! Hon vaknar nu ungefär två gånger per natt och smuttar på rumsvarm ersättning. Vaknar ganska tidigt men somnar fort om. Gillar hittills att hänga på MiniSats och passas gärna hemma hos farmor. Jag tror att hon har humor. Det var det hele.

Grötig.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Cervix

2012-02-16T14:01:00.004+01:00

Till er som googlar om korta livmodertappar tidigt i gravidteten.

Jag har spenderat två graviditeter på soffan, gjort ultraljud varannan vecka , åkt fram och tillbaka akut och varit inlagd. Kan fasiken ALLT om tappar, Adalat, Bricanyl, vila, hur det ska kännas, hur ofta, etc. Har ni några frågor så tveka inte att ställa dem, här i kommentarsfältet eller maila på clara@dampstudios.se så ska jag försöka svara om det jag kan!

Jag är i Sannas närmsta närhet och vill förklara

2012-02-16T12:53:00.006+01:00

Amanda Schulman skrev igår på Twitter, efter Livet blir bättre (se programmet här), "Tänker på Sanna Bråding och blir så arg över att hon var ensam i allt det där. Fan för alla i hennes närhet." Idag bloggar hon om programmet och skriver att ingen borde gå igenom detta ensam.

Och jag tog åt mig som fan! Och känner att jag måste försvara eller förklara mig, som faktiskt räknas som Sannas bästa vän. Egentligen behöver jag väl inte det alls, Amanda jobbar ju med teve och vet själv att saker klipps bort.

Det var inte som att ingen försökte hjälpa Sanna, men det kanske inte framgick i programmet. Det som till sist fick henne att krascha och starta igen var att bland annat jag och hennes bror sa upp kontakten med henne, the hard way. Det sades i en intervju men det klippte de bort. Det hade kanske varit bra om det kom med. Man kan klappa, hjälpa, stötta, skjutsa, erbjuda sovhjälp, laga mat, PRATA etc etc som vi alla gjorde under flera år men till syvende och sist kan ingen bli hjälpt om man inte är redo själv. När det vände sa Sanna: "Jag är så jäkla trött på att alltid må dåligt", och hon behövde nå dit själv. Men, jaja. Fint skrivet ändå.

Men jag kan dock tycka att branschen - det vill säga media med TV och radio hade kunnat ta sitt ansvar (arbetsgivare) och erbjuda Sanna behandling och hjälp. För de såg, klart att de såg. Och var med, på hörn. Men vad gjorde de? Sveriges Radio meddelade genom en tidningsartikel att hon fick sparken.

Vill även understryka att jag aldrig knarkat med Sanna, knappt festat med henne. Vi har levt parallella och ganska olika liv och jag har varit hennes trygghet.

*Måste understryka pga igenkänd av dagispedagogerna idag, haha.*

Livet blir bättre

2012-02-15T09:14:00.003+01:00

Ikväll sänds teveprogrammet som jag var med och spelade in under två dagar i höstas. Säkert är jag nedklippt till en microfis, men själva programmet blir nog väldigt fint. Klockan 21 på TV3 ikväll - Livet blir bättre.

Glimt

2012-02-15T08:32:00.001+01:00

Träningsväska med, på väg till jobbet. Har glömt mina hörlurar idag så kan ej tjuvlyssna på Sannas liveprogram idag 15-18 i Sveriges Radio Metropol (hint hint).

- Posted using BlogPress from iPhone

Alma rular på isen

2012-02-12T22:04:00.000+01:00

För övrigt

2012-02-12T21:48:00.003+01:00

Älskar att någon googlat "Egentid på ICA Maxi" för att komma hit.

För övrigt II. Om Safe House:

"For the first time since Christmas weekend 2008 -- and for the first non-holiday weekend ever -- four movies debuted to more than $20 million.
"Safe House" nearly doubled it, with $39.3 million."

Pepe du får bjuda på kaffe nästa gång okej?

Ines pratar sig till sömns

2012-02-12T21:38:00.000+01:00

Jämställdhetsindex

2012-02-09T21:52:00.005+01:00

Efter att jag fått flera frågor om jämställdheten och tvåbarnsfamiljelivet så har jag saxat punkterna nedan från Johanna Ögren.

BEBISNÄTTER:
Då jag ammade tog jag naturligtvis alla nattliga matningar med Ines. Dock sov (och sover fortfarande) Alma minst lika ryckigt som ett spädbarn, och då tog och tar K henne. Hon drömmer, vill dricka, kissa, byta säng (nu när vi flyttat till större) och stökar. Ines sover bättre då hon sover, vaknar nu en gång och äter vid 1-2. Ungefär varannan gång kommer K då med flaskan. Sedan går jag upp med henne då hon vaknar - just nu ca 6:30. Tre dagar i veckan ska jag i alla fall upp den tiden och K kommer hem sent kvällen innan så han får sova till 8. Sedan somnar Ines om runt 8:30, då hon går till dagis med Alma oftast. Det krixiga är väl att K jobbar sena kvällar då han undervisar, och tränar 2-3 pass om dagen och därför behöver sova bra på nätterna. Jag har haft sömnbesvär i många år och minns inte sist jag sov en hel natt eller sov till jag var utsövd och tycker därför att Ines nätter är rena barnleken om man jämför med tidigare perioder. Hoppas dock på att samtliga i denna familj får sova om sisådär två år? Det blir yoga nidra för mig för hela slanten snart. Förra veckan hade K ett träningsläger och var borta varje kväll och då flyttade jag in Alma till mig i stora sängen, och Ines ner från spjälsängen i vår säng. Och nu är de kvar... orkar inte ta itu med detta än. K får sova i Barbapapa-lakan ett tag till.

NATTNINGAR:

Vi nattar Alma varannan gång och varannan gång nattar jag båda själv, för då jobbar K. Ines somnar oftast samtidigt som Alma när jag nattar båda, eller med någon av oss, någonstans annars.

FÖRSKOLA (ändrade rubben från dagis här, är en av de som tycker personalen förtjänar kalla sin yrkesroll pedagog istället för fröken)

Tidigare delade vi på lämning, fast jag lämnade minst gånger. Jag hämtade aldrig när jag jobbade (jobbar till 18). K har mer flexibla tider på det viset och var även ledig i veckodagarna. Nu hämtar den som är hemma med Ines (vi delar veckan 50-50) och ibland hjälps den som jobbar åt med lämning, men svårt för mig då jag måste vara på jobbet nio. Jag hade förut bättre koll på vad som hände på förskolan, mycket genom att jag tjattrar mer med övriga föräldrar. Nu är det rätt lika och jag får information från K när jag kommer från jobbet (byta avdelning, kiss i byxan, kallt ute etc etc). Märker att mycket av detta är på grund av denna 50-50-uppdelning med Ines som jag återkommer till.

VAB:
Vi har ingen regel här men det har löst sig ganska naturligt då K varit ledig en del i veckorna tidigare (och är nu). Har aldrig sett det som att någon vabbat mer än den andra.

STÄD:
Just nu suger vi båda på det, fast vi är överlag bättre än för tio år sedan. Jag gör mer av detta, plockar mer och ... nej nu kom jag av mig. Vi gör det fasiken hela jäkla tiden båda två. När tar det slut? Detta plockande. Detta plockande!!!! Jag städar badrummet.

Han stör sig på att jag går in med blöta, grusiga skor (då börjar han demonstrativt putsa golvet med en handduk). jag stör mig på att han dräller kläder överallt. Men vi stör oss nog ganska lika mycket om saker. Asskönt tycker jag.

Just nu är det faktiskt vår svärmor som plockar och städar här hemma minst lika mycket som vi. Vi är lite vimsiga just nu. Tack farmor! Hon har även Ines en halv dag per vecka. Grymma farmor.

MAT & DISK:
K lagar mest mat och storkokar även på helgerna. Det är även han som handlar. Jag diskar oftare, efter att han lagat. Den som är hemma med Ines kör hemmaracet själv. Detta är så diffust att beskriva - eller är det?

TVÄTT:
Vi tvättar separat våra egna kläder, ett tips jag fick av Agnes, som underlättade en hel del för mig då jag störde mig på EN MILJARD träningskläder (han byter flera gånger om dagen). Bra jämställdhetsgrej - tvätta er egen skit. Men obs - stör dig inte heller på den andres då. Det är dennes problem.

RÄKNINGAR/RÄNTOR/EKONOMI:
Samma som hos Ögrens: "Vi har inte gemensam ekonomi om man med det menar gemensamma konton och annat. Pengarna får vi separat och vi har inte koll på varandras inkomster och övriga utgifter. Men vi har inga lån och knappt några räkningar. Jag betalar hyror x2 plus el och försäkring." Jag får hälften av räkningarna av K. Sedan betalar han mer för mat.

Jag är den som har sämst koll på pengar och inte räknar i huvudet eller håller koll på vad saker kostar. Kan fortfarande med två barn äta lunch på Berns för mina sista pengar. Not good. men antagligen så lutar jag mig på att den andra har koll och sejfar?

ÖVRIGT:
K köper mest kläder till barnen, och köper även en hel del till mig. Han är överlag väldigt bra på att ge oss presenter och vi ger inte honom lika mycket. Får bli bättring där. Eller köpstopp? Jag har dock koll på när vi ska bort till andra och vad vi ska köpa med oss dit. Jag kan även vara morsig kring detta och säga "kommer du ihåg att vi ska dit då och då".

Han har även bäst koll på vad som finns hemma och vad som behöver köpas in. Detta stör han sig också på att jag skiter i. Jag lyckas alltid missa att mjölken är slut etc. Jag är bättre på ATT LÄGGA IN SAKER I SKÅPEN och att tömma diskmaskinen, och att göra rent på spisen.

Han är bättre på att säga "nu tar jag en break" och går och sätter sig och chillar mitt i allt kaos. Jag har svårare att slappna av om saker inte är "färdiga". Typiskt mansgrottan. Och vi har faktiskt en mansgrotta också. Detta ska jag bli bättre på - att chilla hemma.

Det som gör att jag tycker det känns helt okej uppdelat hos oss är dels att vi försöker tillåta oss att vara olika. Såhär: Om jag hade tömt diskmaskinen idag (vilket han gjort när jag kom hem) så hade jag gjort det på ett annat sätt. LÅT den andra göra saker på sitt sätt. "Om han torkar av toaletten missar han kisset runt ringen". Ja men låt honom göra det då, vad ska hända för det? Bättre än att bitcha om det - gör det själv i så fall. Släpp taget, låt den andra göra fel. Jag började släppa förskolefixeriet genom att bara bestämma mig: jag släpper detta. Bära eller brista. Samma med BVC. Vi missade några tider där för att vi inte koordinerat oss och för att jag vägrade projektleda. So be it. Det är inte det värsta i världen (säger jag nu innan soc ringer). Det är mitt råd till dig som brottas med detta:

Gör upp vem som ska göra vad och låt den som ska göra vad göra det. För oss fungerar det bäst att vi har olika ansvarsområden. Förut tjafsade vi om gemensamma städdagar och gemensamma tvättrace. Orka.

Häromdagen sa jag till K: "Tänk på att Ines börjat rulla runt överallt nu." "Jag vet" sa han. "Jo men jag vill bara.." bla bla sa jag. Dagen efter ramlade Ines ner från Almas säng när JAG var med henne. Sköna morsan. Jag glömde. Almas säng har inga ben så det var inte ett högt fall, och ner på en matta. Men ändå. Jag behöver inte hålla på med sådana där kommentarer, jag kan lita på att Ines pappa vet. Ändå händer sånt där ibland.

När jag började jobba på kontoret halvtid nu i januari så gjorde jag färdiga flaskor i kylen på morgonen åt K, till Ines. Sedan märkte jag att han inte använde dem. Han tittade inte ens i kylen utan han gjorde självklart egna flaskor. Min lilla separationsfas. och jag som påminner mig om att jag inte är ihop med en idiot som inte kan blanda ersättningen själv.

Råd två: Släpp det. (Brukar jag säga när K klagar på mina blöta skor, hehe)

(Jag låter som värsta Ann Söderlund här)

Sen att vi har bebisliv varannan dag nu är så himla BRA (fast lite stressigt i livet - ingen får sova, ingen får vila). På det sättet att det automatiskt blir att man delar varannan vardag. Och båda känner bebisen så bra. Och båda vet hur Almas dag har varit. Därför är jag för kvotering och jag är för en individuell föräldraförsäkring. För det gör att individen slipper tjafset och automatiskt får hjälp att dela upp saker och ting mer rättvist.

Och det är inte alltid lätt. Och vi tjafsar ibland eller har hårda toner om vem som minsann gick ut med soporna etc. Och ibland känner jag mig som en förlorare i världen för att jag burit ett barn, varit sjukskriven, halkat efter i min löneutveckling, blivit sladdrig pga soffliggeri, för att jag är KVINNA. Men vi är liksom ändå ett lag och vi vet att vi är bättre tillsammans än mot varandra.

Och ja, fler råd: kramas, pussas. Säg ALLTID hejdå. Och säg ALLTID Hej. Försök äta middag ihop. Det GÖR inget om bebisen pruttar i blöjan precis då, den kan vänta lite. Fråga den andra hur den mår. Ta i varandra. Och kom ihåg: småbarnstiden går över. Och när den gör det är det ju bra om man har något annat att prata om än småbarn, tillsammans. Detta är också ett jobb, en viktig uppgift. Samlivet. Jobba på det lika hårt som på diskbergsrättvisan. Kommer säkert på mer saker snart.

Mvh Kay Pollak

Här skriver grymma tränaren Lovisa om hur de gör hemma, om ni vill ha mer inspiration.

Jag har även fått många bra "släpp det"-råd av fina Agnes - jämställdhetsgurun. Hon skriver bland annat fint här om att vara neo-förälder och vad det innebär för neo-papporna.

Ps. Ursäkta sjukt långt.

Untz untz

2012-02-09T09:04:00.001+01:00

Alma hade 40 graders feber igår och svinkoppor (tror vi). Jag halkade omkring på möten i jobbet och hann förbi en vän på lunchen. Kickar inneskor på jobbet och känner mig lite mallig över det.
Here is: lately

Båda mina barn har fötts med en nästan svart, tjock kalufs. Såhär ser det ut fem månader senare.

Alma fotograferar sin nya bok, den är skitbra!

Man ser ju att hon är smart.

Syrrorna.
- Posted using BlogPress from my iPhone

Sabina & friends outfit-tävling

2012-02-09T07:32:00.001+01:00

Sabina and friends kickar igång en dagens outfit-tävling med att hänga ut yours truly.

Saker jag TÄNKT blogga om på sistone men inte kommit mig för

2012-02-02T10:58:00.004+01:00

-Åldersrasism. Såg dokumentären om Francesca Woodman på SVT för ett tag sedan. Tänkte på hur de refererade till hennes konst, hennes arbete, hur hon jobbade. Och tänkte på att hon bara var 23 år då hon tog livet av sig. Undrade: Var det så att man i början av 80-talet betraktade en 23-åring som mer vuxen än vad vi gör idag, eller är det på grund av hennes död som man gärna refereras till hennes karriär på det sättet. Upplever att många idag - även jag - säger saker som "ja men hon är ju 23 år" eller "han är ju så ung" . Menar alltså att, jag inte heller själv ansåg mig ha något sätt eller någon stil att jobba med när jag var 23. När jag skrev ett långfilmsmanus i samma ålder blev det bedömt som ungdomligt.

-Kroppen. Det här som det bloggas och pratas om. Stor eller liten, smal eller tjock. Jag hade tänkt blogga om hur det är att ha varit med om en olycka och några år senare stå framför en låg plint på gymmet och inte kunna hoppa upp på den. Hur hjärnan blockerar, hur kroppen minns ljudet av benpipor som krossas. En annan sida av detta med kroppen. Rädsla. Hur isfläckar ute blir skräck, och hur det inte går att släppa ett trappräcke och släntra ned som förr. Hur skruvfästen i en fot blir inflammerade när det blir kallt. Kroppen som begränsas, utmaningen att ta sig ur det, fortfarande fyra år senare.

- Jämställdheten i tvåbarnsfamiljen som någon frågade om. Hur den är bättre än någonsin. Hur vi jobbat ihop ett team. Hur jag nu jobbar halvtid och får sms som "jag har bokat tvättid imorgon klockan 16-19" för att den andra har samma innehållslösa tillvaro som jag själv varannan dag. Den underbara känslan av att två personer vet storlek på blöjor, siffra på ersättningen, hur varm åkpåsen är. Att jag får tips om hur man kan öppna upp i vagnen så att den lilla kan sova vidare efter dagislämning. Hur mycket svårare detta var med första barnet, minns jag. Två världar, varsin. En hemma, en borta.

Lite sånt har jag tänkt blogga om men inte kommit mig för.

Word 2

2012-02-01T20:51:00.001+01:00

Hanna, om Anna och förskolans vä och ve.

Lämnade sjukdomslyan (som känns rätt frisk)

2012-01-29T19:00:00.002+01:00

För en tur med barnen och hunden runt södra och norra Hammarbyhamnen. En och en halv timme svettig promenad avslutades med Sjöstads-båten hem. Ines har fortfarande bara två koppor, men har sovit mellan ett och sex idag och knappt ätit nåt. Happy camper dock.

Magmys

2012-01-28T14:14:00.001+01:00

Ines sover på min mage i Esme-kläder.
Sa jag att hon har fått vattkoppor? Bara två stycken än så länge. Men ändå. Morgondagens träning och MiniSats inställt.

Förlossningsberättelse 2 september 2011

2012-01-28T10:28:00.005+01:00

Läser lite olika fina förlossningsberättelser och blir peppad att skriva en själv. Bland annat för att det är så himla bra att ha kvar, sedan. Här är min från när Alma kom till världen. Och nu är Ines snart fem månader gammal så jag skriver ner'et innan jag glömmer.

Det var ju så att jag höll på att föda barn i fyra månader. Den 25 april blev jag akut inlagd på Södersjukhuset, i vecka 20+ (halva tiden kvar) med en livmodertapp som var väldigt kort, och sammandragningar. Fick order om VILA, blev utskriven dagen efter och började min långa, långa nedräkning. Tack vare ett flexibelt jobb och en likaledes flexibel arbetsplats, fick jag jobba halvtid hemifrån lite som en spökskrivare till de andra konsulterna, och på så sätt fick jag tiden att gå. Jag blev rätt apatisk på slutet, efter livmodertappkontroller varanan vecka, barnmorskebesök varannan vecka, två ytterligare stoppanden av eventuella förlossningar och en tur i ambulans till ett annat sjukhus.

Sista dagen före Ines föddes grät jag när jag lämnade Alma på dagis. Jag kände mig så tung och hormonstinn. Alma grät, det fanns ingen pedagog vid överlämningen, jag började också gråta. Hulkgråta. Och gick hem. Bästa farmorn hämtade Alma för en övernattning och jag fick fortsätta vara apatisk hemma. Vi sov tätt, tätt ihop som man och fru den natten, och hann visst med en så kallad färdknäpp innan dagen blev den andra september, födelsedag för Ines.

Fredag morgon klockan nio, jag gick upp och började göra mig redo för ett barnmorskebesök. Vecka 38+3, ingen hade trott att det skulle gå så långt den här graviditeten. Fullgången. Gjorde frukost och satt framför datorn och läste nyheter. Och så: KNÄPP. Eller mer BRAK. I min mage. Ett ljud lika högt som när en pinne i skogen knäcks. Jag reste mig upp rätt så chockad över ljudet, och en liten stril av vatten rann ner för mitt ena ben. Eller, jag misstänkte att det var vatten. Gick upp och hoppade och skuttade lite för att se om det kom mer, det gjorde det (men ingen splash - det har kommit med barnet på både mina förlossningar) och jag la en binda i trosan för att kolla färgen - rosa. Okej det var på riktigt. Jag gick in till min snubbe som sov och sa att det nog var på gång och han trodde väl inte riktigt på det (inte så konstigt kanske).

Ringde förlossningen som sa de härliga orden: Det är fullt i hela Stockholm. Hon såg en anteckning i min journal om att här kunde det visst gå undan så hon skulle ringa runt och se vad hon kunde göra. Jag hade blivit coachad av min barnmorska vad jag skulle göra om barnet kom ut hemma. Hade varit galet nervös över detta men konstigt nog kände jag mig lugn nu. Lugn men upprymd. Mannen läste DN i sängen och jag bloggade och Facebookade lite.

Efter en halvtimme hade jag fortfarande inte fått någon värk, möjligen en liten ilning längst ned vid blygdbenet och det sa jag till barnmorskan på Södersjukhuset när hon ringde upp igen. Hon hade goda nyheter - en omföderska hade gått med på att lämna förlossningsrummet och vänta på sin BB-plats ute i korridoren så att jag fick ett rum. "Ni kan komma in nu", sa hon och jag är så glad att jag inte hann bli nervös. Klockan var då halv tio.

Jag tog en dusch, min kille gick ut med hunden (han var ute väldigt länge tyckte jag). I duschen fick jag den första värken. Den var överkomlig, men det var helt klart en värk. Inte alls som dessa miljarder sammandragningar jag haft under graviditeten. Fick en till medan jag stod där. Tänkte: Nu är det dags. Shit, shit, det kommer göra så jävla ont. Ja, så tänkte jag.

Mannen kom in, jag rafsade ihop lite saker i en tygkasse och vi ringde en taxi som kom runt 10:15. Taxichaffisen tog den lååångsamma vägen in till sjukhuset - som går på en 30-väg med massa farthinder. Och då började jag känna mig påverkad. Värkarna kom kanske var femte minut och de var inte så kul. Jag störde mig på deras samtal i framsätet men jag var fortfarande med i matchen. Vi kom fram till Sös, jag trodde man skulle ringa på klockan men det var ju bara för att det var mitt i natten med Alma (då låg jag på marken och krälade). Vi gick in, blev hänvisade till en hiss ("lycka till") och när vi kom upp mötte en glad undersköterska oss och visade oss till rummet.

(Nu kan de som inte gillar blod, svett och tårar sluta läsa)

Och plötsligt var jag helt handikappad. De ställde frågor. Min hjärna var som gele. "Döööh" kom ur min mun. "Påsen" sa jag. I påsen låg min journal. Och jag tyckte att vafaan vad svårt det var att klättra upp och sätta mig på sängjäveln, hur svårt kan det vara? Jag fick en värk och lät som en säl som ropar på sin lilla kut. Barnmorskestudenten (always) frågade precis som på teve: "Känner du att du vill trycka på Clara?"

"Jag har ingen aning, kan ni hjälpa mig upp i sängen"

och

"Jag vet inte, jag vet inte", var det jag fick ur mig i detta läge. Kände mig helt dum i huvudet.

De fick av mig kläderna och då hände det jobbigaste under hela förlossningen (som i efterhand verkligen känns skitsamma): jag sket på mig i en värk. Hade liksom inte hunnit tömma. Med Alma började det med ett toabesök men denna gång gick allt så himla smyg-fort. Klockan var ungefär 10:35 och när barnmorskestudenten sa att hon inte kände om bebisen var fixerad, när hon palperade magen, tänkte jag att jag skulle vara två centimeter öppen som jag nu varit i tre veckor eller mer. Men tio centimeter var det visst, ungen var ju på väg ut.

"Ska jag krysta, hur gör jag det?" frågade jag och jag fick instruktioner från den fina personalen, en student, en undersköterska och en (som min kille kallade) Yoda-barnmorska. Jag låg på sidan och försökte komma ihåg allt jag plöjt igenom under gravidteten. Cayenne, dykmetoder, Heli och föda utan rädsla. När en värk kom försökte jag hålla ner hakan mot bröstet och ta i utan bara helvete. Med Alma var jag så rädd. Nu var jag med i rummet, kunde prata emellan, fattade att en unge skulle komma ut. Vågade till och med testa hippeiflummet att affirmera, tänka och agera positivt på det som hände, brölade "Jaaaaa" när jag tog i. Vilket träningspass. På sista värken när huvudet stod i öppningen och det känns ganska precis som att du tar dina fingrar och drar ut munnen så det stramar, så ska man hålla emot en värk så att man inte spricker. Det är då man andas sådär som på film. Det var jobbigt, helvete vilken match. Men fortfarande: Jag var med. Men jag fick ingen ny värk. Tillslut struntade jag i att vänta mer och tryckte på, och ut kom hon.

Så, 11:00 kom hon upp på min mage. Inte bröstet, för navelsträngen låg virad runt halsen och Yoda-barnmorskan knuffade bort studenten, virade loss den och dunkade lilla Ines i ryggen så att hon började andas. Det här såg inte jag, jag låg och tyckte allt gick så himla bra och grät glädjetårar, det gjorde vi båda. Min kille tyckte det var lite läskigt och i efterhand känns det ju skönt att det inte blev hemförlossning. Jag klippte navelsträngen och sen var det klart. Tyvärr föddes Ines till någon svindålig åttiotals-rocklåt. Men det gjorde inte så mycket.

"Ni är inte sugna på tidig hemgång?" frågade personalen på grund av det överbelamrade sjukhuset. Men jag stod på mig och ville vara kvar, visste att kaoset som skulle börja väntade hemma. Ines och jag fick så ett delat mamma-rum på Södra BB och kunde ta det riktigt lugnt det första dygnet. När jag vaknade morgonen efter hade min kille skickat den här låten till mig:

Cool and the gang

2012-01-26T22:18:00.001+01:00

Medalj

2012-01-26T21:58:00.003+01:00

Hade två fina vänner; en vuxen och en liten, på middag ikväll. Jag bjöd på kycklingsallad med halloumi och rostad majs. När gästerna gått hem gjorde jag det sedvanliga kvällsrycket och känner mig nu så självgod att jag vill ge en medalj. Till mig själv.

Utan att fundera ens över det, det är bara en del av livet nuförtin, har jag mellan klockan 20-22, tömt och fyllt en diskmaskin, torkat bord, hängt en tvätt och kört en till, städat Almas rum, bäddat rent i vårt, lagt två barn.

Asså är man supermom eller vad? Ska bli skönt att gå till jobbet imorgon och vila upp sig lite.

(He.)

Jag ska bland annat gå hit imorgon. Ses vi?

(Jobbar just nu 50% - halv tisdag, hel onsdag, hel fredag. Mycket bra upplägg!)

"Vad gjorde du för tio år sen"

2012-01-22T23:07:00.001+01:00

Hängde i Köpenhamn på Daniel Espinosas filmskolefilm - som världens sämsta prod-ass. Kunde ej danska.

(målade vita fönsterbleck svarta etc)

Tur att det gick bra för honom ändå.

Update

2012-01-22T22:42:00.001+01:00

Jobbat på jobb, varit ute på AW(!), hängt hemma, sovit dåligt, tagit hand om trött hemmapappa, varit på barnkalas, somnat till Seven, hängt hos syrran. Typ. Nu: mobilsuddar mellan två sovande syskon.

Vi mår bättre

2012-01-14T19:40:00.001+01:00

Almas koppor har torkat, och Ines kräks inte mer. Det kommer bara ut ur ena änden, när man stoppar i nåt i den andra. Men ändå. På det stora hela: helt ok. Peppar, peppar. Almas utslag kliade inte ens. Hoppas det var allt för denna gång.

Nu: Hugh Laurie spelar musik och gör "en musikresa" på Svt2. Går inte att inte tänka Jaja, you actors.

Här kan ni läsa om hur svettig Emma Wiklund blir av att träna hos min dude. Visst ser det mysigt ut?

Det är inget skämt du får en mick i skitan

2012-01-12T20:24:00.002+01:00

1. Alma fick vattkoppor idag

2. Ines blev kräk- och magsjuk med feber

Näns int säga nå mer

Modefraser i medier/spaning

2012-01-11T22:23:00.004+01:00

Nu har jag läst samma fras tre gånger på ett fåtal dagar. Frasen är att "ta heder och ära" av någon.

Anna Wahlgren skriver att hennes dotter Felicia vill göra det med sin nya bok.

Marcus Birro skriver att kulturvänstern försökt göra det mot honom på Facebook och Twitter.

Sportjournalisten Johan Flink säger till Hasse Borg att Zlatan gör det mot honom.

Att ta heder och ära av någon. Väldigt 2012?

Arbetskvinna

2012-01-11T18:56:00.001+01:00

Imorse när jag väntade på en försenad buss undrade jag varför egentligen skulle släpa mig och jobba med en gullig unge hemma. Men det är skönt att få använda sina hjärnceller till lite jobb också. Även om jag hade svårt att inte bara snacka ihjäl mina kollegor. Min partner E är så härlig förstår ni! Från februari får vi eget rum också. Nu är jag strax hemma hos man, barn och pannkakor.

La familia

2012-01-11T18:50:00.001+01:00

En lite seg vecka med sjuk bebis och annat som skrotar. Men har jag sagt att jag har världens bästa svärmor? Som haft Alma en dag och en natt i veckan hos sig sen hon var liten, och redan nu erbjuder sig att ta båda våra barn en natt om vi vill sova. Igår kom hon hem och städade rent vårt hem efter att vi kom hem från sjukhuset. En stund Wii ihop med Alma hann hon med också. En stjärna.

Hemma igen

2012-01-10T13:23:00.001+01:00

Älskar den här lilla korven så himla mycket.

Öron!!!!!

2012-01-10T10:37:00.001+01:00

Fjonkan fick 39,5 och ville inte ära. Tillbaka på Sös visar örat fortfarande kraftig inflammation. Nu väntar vi på blodprovssvar. Jag skulle ha jobbat halvdag men klarade inte att lämna min plutt.

Location:Jägargatan,Stockholm,Sverige

I väntrummet

2012-01-06T20:56:00.001+01:00

Ines ba: nämen är det inte dags att jag också får öroninflammation?

Photo by: Alma

Back @ work

2012-01-04T16:07:00.002+01:00

Jag blev akut pang-sjukskriven i slutet av april förra året. Idag är min första dag på kontoret. Har jobbat deltid hemifrån till nu, var helt ledig i september. Hittar en handväska jag lämnat kvar. Vad döljer sig i den?

Jag är inte bara mamma, jag är pr-konsult, beautymonster och partyprisse också.

Örhängen, örontuta, hårsnoddar, medlemskort Tempofestivalen, nagellack, gloss, champagnekork, barnsked (använd), pennor, presentkort på Melanders fisk, ögondroppar, ett solglasöga. Och Plackers.

Om sömn och barn, igen!

2012-01-02T09:06:00.003+01:00

Jag frågade Anna som skriver bloggen Mybabababies om hur de gjort med sömnen och sina två, relativt små, barn. Annas ungar verkar ha varit sådär normalstruliga på natten och de har fått ihop en bra rutin och idag delar barnen rum och sover hela nätterna. Jag som har en fortfarande sömnstrulig treochetthalvtåring har redan försökt påbörja bra rutiner med baby Ines, som också verkar vara en lite lugnare nattsovare redan. Idag sover hon mellan 20 eller 21 till 8-9, och äter oftast vid tre och fem. Tyvärr äter hon lite för lite ersättning på dagarna så hon är hungrig på natten. Hon äter sällan mer än 110 ml, skulle hon komma upp i runt 160-180ml varje gång på dagarna tror jag hon skulle klara sig längre på natten, etc.

I allafall så svarar Anna ingående här. TUSEN TACK! Bra inspiration. Sedan lämnade Mimmi en kommentar på min blogg, och tipsade om Tassmetoden. En skonsammare variant av 5-minuters. Intressant läsning. Handlar om att låta barnet somna själv, men med fysisk kontakt och trygghet. Jag säger som många andra: ungefär så gör vi idag och jag brukar försöka se till att hon somnar av sig själv i sin säng. Av erfarenhet från det större barnet vet jag att det är senare i åldern det blir struligare att lägga barnet, just nu säger vi bara nattinatti och klappar på kinden och går ut. Problemet med Alma var att det inte fanns någon rytm, många och långa uppvak på natten, och senare drömmar och aktivitet. Fortfarande är det så.

Tack för era tips och råd, vi får se om det blir lite bättre med nattätningen, så kanske vi inte ens behöver fundera på det här med sömnen. Men eftersom vi båda jobbar (varannan dag ungefär) från och med nu så är jag lite orolig över nätterna. Stora ungen har även börjat vara lite rörig igen efter flytten och vaknar ungefär två gånger per natt. Vi har inte plats med henne i vår säng så vi får gå in till henne och natta om. Dock har hon en vuxensäng, en 80-resårsäng, så vi kan lätt ligga hos henne och slumra.

Obs att jag absolut inte är emot att sova med barn och nattsnutta och vara nära och bara låta barnet styra. Men dels ammar jag inte och dels gjorde vi i princip så med Alma, som fortfarande sover lika som en fyramånadersbebis så den här morsan vill kunna få slagga på nätterna. Plus att jag ska börja gå till jobbet, och vi måste gå till förskolan varje morgon. Och vill gärna ha ett samliv. Alla är olika och jag är också lite avundsjuk på de som känner lugn och gos av att dela binge med sin unge. Har tyckt det var nojjigt från dag ett med små bebisar och liten säng. Nu har vi ett jättefint babynäste i vår säng när Ines kommer över, men ändå. Det var allt för idag, om sömn.

1 januari 2012

2012-01-01T10:28:00.001+01:00

Vad händer med folk den första januari

2012-01-01T09:54:00.001+01:00

Gregoriansk sång med munkkostymer på Nyhetsmorgon. Say no more.

Nyårsro

2011-12-31T16:39:00.001+01:00

Jag tror det är första gången i livet som jag på riktigt känner mig glad och lugn över att bara vara hemma med familjen på nyårsafton. Det är så skönt att vara i vårt nya hem, och nu är det bara chill och häng tills arbetslivet och det gamla vanliga börjar igen nästa vecka. We did good, sa jag till min kille igår. Tänk när vi träffades för nio år sedan och polisen tyckte de hade anledning att stoppa oss på gatan mitt i natten för att vi bar på en VHS-spelare.

MiniSats

2011-12-31T16:35:00.001+01:00

Precis när jag kom för att hämta ut Ines från miniSats häromdagen (att jag svimmade av lite upphopp är en annan fråga) sa en kvinna bakom mig i kön: "Men usch finns det de som lämnar in dem här när de är sådär små!" Om Ines alltså.

Hade det varit med Alma hade jag väl gått hem och gråtit. Nu tänkte jag för mig själv "När de är såhär små klarar de allt. Passa på nu istället och vänta på den sköna separationsfasen om ett halvår eller så".

Årsbokslut

2011-12-31T00:07:00.001+01:00

Her eyes are underneath the ground

2011-12-28T01:49:00.001+01:00

Döden och vänner

2011-12-28T01:32:00.001+01:00

Idag var jag på en väns familjemedlems begravning. Lite överväldigad och förvånad över mina känslor grät jag större delen av ceremonin.
För att det påminde mig om pappas död.
För att så många dött de senaste åren, minst två alldeles för tidigt. För tanken på att Alma och Ines en dag antagligen kommer att begrava mig.
Och självfallet för de som var ledsna idag.

Mitt enda recept när det gäller sorg och saknad är att tiden bleker (ja, bleker, läker gör de aldrig) alla sår. Inget annat hjälper. Jo kanske att sätta ord på det och inte förneka sorgen. Tiden är rätt fittig i sammanhanget, för just att den ska gå och att minnet ska blekna är det man inte vill att det ska göra när man är mitt i det. Lämna mig inte, minne! Vill man skrika. Och jag har fortfarande min pappas telefonnummer kvar, två telefoner senare. Vägrar radera.

Kvällen avslutades med ett klassiskt Sanna och Clarahäng- thaimat och prat. Den här gången hemma hos henne dock. Vi pratade bland annat om att jag ibland saknar mina vänner som är ute i världen och förändrar den. Själv skaffade jag nog mig en familj för att skydda mig från att balla ur. Istället för att söka efter livet utanför. Jag skapar alltid massa projekt för att känna mig trygg innanför mina ramar. Min familj är självklart inget projekt... Jag menar bara att jag var kaos i så många år, inuti, att jag tidigt ville forma min homebase för att vara trygg. Och i mina kretsar är det tidigt med barn vid 28. Äh gud nu måste jag sova. Detta resonemang är over.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Sicklavägen,,Sverige

Bästa julklappen till familjen och en halvnaken man

2011-12-27T00:08:00.001+01:00

Wiiiii

- Posted using BlogPress from my iPhone

Familia och ostron

2011-12-25T10:32:00.001+01:00

En fin avslutning på vår julafton var att fira med vänner, som bor nära svärmor där vi var igår.

Våra kompisar hade tagit hem skaldjur från sitt jobb på restaurang Riche - då vet man att det blir gott. Ostron, hummer, löjromstoast med champagne fick avsluta vår julafton. Barnen gick loss till elva då Alma ville åka hem. Ines sov mindre än två timmar på hela dagen igår och inte en enda gråtattack. Hon vandrade från famn till fann och var så glad. Nu sover hon fortfarande.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Julen är här

2011-12-24T00:38:00.001+01:00

Det otroligt tråkiga mitt bland alla tindrande barnaögon: När man har förlorat någon blir alla högtider en påminnelse om de som saknas. Är det så för alla vuxna? För jag tycker att alla bara dör nuförtin. För några år sedan hade jag förlorat noll personer, nu har jag varit på en fem, sex stycken på tre år. Och på tisdag en till.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tre månader och tre veckor idag

2011-12-23T15:32:00.001+01:00

Och vill bara stå upp hela tiden, whats up med det?

Med stöd, förstås.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Norra Hammarbyhamnen,,Sverige

Mediamamman

2011-12-21T21:56:00.001+01:00

Idag hade jag med Ines på ett litet jobb. Jag filmade en kund på Cityterminalen i Stockholm. Min fina kollega E intervjuade och min chef vallade Ines i vagnen. Sedan var jag kvar på jobbet, vi glöggade och fick de årliga julcheckarna på Melanders fisk. Efteråt skrev vi på kontrakt hos Wallenstam för vår nya lägga och jag kom till sist hem klockan fem.

En heldag på stan med bäbis, och en jobbdag med respresentabel frisyr och klädsel. Och nu till min poäng (den är rafflande jag vet): jag är så jäkla slut av detta tilltag.

Att planera kläder och lägga fram dagen innan (jag gör sånt - vi har bott fyra i en tvåa), att föna håret och göra frulle och lämna en på dagis, och ut med hunden och åka kollektivt, och vara social men ha ett öga på barn, och träffa en kund och en ny kamera, och åka hem i rusning och sen vara ensam med två små. Men. Fan. Vilket gammalt pansho jag börjar bli.

Att få kliva i glesbygdskostymen a la hoodie och joggingbralla (Pepe har noll förståelse för detta sköna) och halvligga lite på soffan. Två barn som sover. Lovely.

Jag antar att det bara är ovana. Jag har varit hemma och jobbat hemifrån sen april. I januari återgår jag till vardagen igen. Imorgon är det en vanlig lämnapådagismorron med hundpromenad och sen kanske julshop och lite mer flyttfix. Det känns som en ren semesterlyx. Och det är det ju: föräldraledig.

Det var allt för idag.

Ps. Mycket ledsen för den etiopiska domen för de två svenska journalisterna.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Skeppsmäklargatan,Stockholm,Sverige

Tröttmössa

2011-12-19T08:51:00.004+01:00

Sedan flytten har vi börjat lägga Ines i spjälsängen, som inte står bredvid vår säng längre. Det går jättebra med just läggningen, men nu vaknar hon fler gånger på natten. Antar att det är en omställning (vågar iofs knappt säga det pga att när Alma var nattstökare blev jag stressad av att läsa om andra och jämföra mig), nu vaknar hon och äter tre gånger mellan 23-8 - hon brukar äta två gånger. Undrar just hur lång tid det tar tills det blir lite lugnare igen. Man blir ju lite skruttig av att KLIVA UPP och göra ersättning och mata och sedan lägga sig igen. Miss those amningsdays. Tankar på det?

Vardagskonst

2011-12-19T00:12:00.001+01:00

Alma har börjat fotografera. Här är några av mina favoriter från hennes alster.

Pingback

2011-12-18T23:30:00.002+01:00

Ni läser väl Popjunkien?

Onödigt länktips jag vet, alla läser ju henne!

Flyttstök

2011-12-18T23:24:00.001+01:00

Tänkte nästan gå hem till mig en trappa upp. Men vi bor ju här nu.

Superdad Victor kom och passade kidsen när jag stökade idag. Han är sous chef på Riche och var glad att få ha lagat silvervagn till Entombed igår.

Ines tvärdäckade.

Loggan på hans tisha är min mans verksamhet, och på tal om restauranger så har de ikväll överraskningsmiddag för honom på Tranan. Jag chillaxerar solo i soffan, Ines sover i sin säng och Alma i sin i sitt rum.

Det var det hele.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Frukost i vårt nya hem

2011-12-17T09:22:00.001+01:00

I en podskaffebutik nära dig

2011-12-15T23:18:00.001+01:00

Älskar att någon lagt ner såhär mycket tid på att hata podskaffeförsäljaren no1.

En liten minut

2011-12-15T09:56:00.004+01:00

En stund känns det som innan Ines fanns, hon sover i sovrummet. En treochetthalvtåring är både lättare och svårare att handskas med. Men just nu lättare. Hon spelar TocaBoca Kitchen och jag korrläser en sak till jobbet. Vi har ätit frukost som står kvar på bordet och väntar på att pappan ska vakna så att han ska få sina födelsedagspresenter. En stor tomte av Alma (he is gonna be so happy) och en Moccamaster från mig. Världens bästa kaffebryggare! Vi får se, tio års garanti i alla fall, om man registrerar sig på hemsidan. Tchauu

Som han i Pippi

2011-12-14T23:46:00.008+01:00

- Vad heter din morfar då? Frågar Alma i den sedvanliga ramsan (som jag läser att även Korvas kör med - de är exakt jämngamla).
- Han hette Rolle, svarar jag. Raul.
- Vad heter min morfar då? Jag... kommer inte ihåg vad han heter...
- Han hette Tommy. Här är en bild på honom.
- Som i Pippi! Vad hände med honom?
-Han blev sjuk och dog.
- Men varför har han ramlat ner i det där hålet?

På bilden sitter min pappa på en klippa på Fårö.

Lucia 2011

2011-12-13T23:36:00.004+01:00

I morse gick jag ut genom dörren till vårt lantliga hus och bara andades och var i nuet. Det tycker jag är så viktigt, att bara vara. Sedan slipade och jag målade om några gamla anrika antika möbler jag fyndat på en bakluckeloppis förra helgen, och målade dem efteråt i en kall, blå, kunglig färg. Efter det gick jag in till mitt sensovande barn som haft egentid i sin spjälsäng i två timmar, och serverade den ekologiska havregröten som mitt barn åt själv till tonerna av Stravinskij.

Låter jag avundsjuk? Närå, dagen var rätt så bra. Jobb, luciahäng på förskolan (tyvärr utomhus), häng med farmor och mormor, sjukt mycket mer barn- och bebishäng (överdos). Sedan ville en sova och en var pigg, sedan nästa sova och den andra vara pigg. Jag var ensam hemma pga man jobbar kväll fyra kväller i veckan och (enligt Alma) hänger i ringarna med sina kompisar. Till sist orkade jag inte utan gav upp och Alma fick se två Pippifilmer i soffan medan jag facebookade och åt pepparkaks-Ballerina. Hon somnade klockan 23 (!) utslagen iklädd en Bamsetröja och en prinsessklänning, hårspännena och flätor och tofsar (multifrilla) kvar i håret. Lilla sover i vagnen. Och ja just det - bebis fick sitta framför barnteve en halvtimme idag medan vi - de vuxna - kramades lite.

OBS. Ingen ironi: mycket bra dag. Trött bara.

Mvh Egentid.

*Jag vet inte ens hur Stravinskij stavas eller om han ens finns. Gonatt.*

Play och öron

2011-12-12T12:38:00.001+01:00

På väg till en öronprofessor kollar jag in debatten om Ruben Östlunds Play, som hölls i veckan på bio Rio. Kolla in!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Bermudatriangeln

2011-12-12T07:10:00.000+01:00

Om människosyn

2011-12-10T10:40:00.001+01:00

Katrin Z om relationen med barnflickan.

- Posted using BlogPress from my iPhone

This is what I need

2011-12-10T10:33:00.001+01:00

D-vitamin, Omega, alger (jod och massa annat). Vi ska vara friska nu.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Det här saknar jag

2011-12-10T00:13:00.002+01:00

Att skeda, att sova en hel natt, att festa utan att tänka på morgondagen, att resa, att känna mig stark. Att inte ha ansvar. Att jobba inom vården igen. Att få starta projekt. Att avsluta projekt. Att ha sex en hel helg. Att vara salongsberusad med en nära. Inget direkt sådär superduperomöjligt va , typ resa till månen? Rubriken sattes av en okänd anonym.

Laddar du ned?

2011-12-10T00:10:00.001+01:00

Den här rubriken är lite för privat, eller - inte privat men eftersom jag lite jobbar i samma bizniz och gärna vill ha fler jobb vill jag varken säga bu eller bä. Men jag kan säga såhär: Jag är jäkligt glad när folk laddar ner Babylonsjukan som jag är en av upphovsmännen till. Jag fick en väldigt bra lön för det manuset och jag vill gärna att folk ska se den. Lite så, om ni fattar?

Rubriken kom från Anna.

Det här önskar jag att jag hade mer tid för

2011-12-10T00:08:00.001+01:00

Dags att kanske slutföra min förfrågan som ni faktiskt hjälpte mig med kära läsare och vänner: Sätt rubriken. Och vad är då inte bättre än rubben ovan, från kära 4-everfine.

Svaret är nämligen bloggen. Bättring får det bli på den hörni!

Tomten spelar fiol

2011-12-08T13:04:00.001+01:00

- Posted using BlogPress from my iPhone

God morgon

2011-12-08T09:01:00.001+01:00

Livet går vidare. Idag är det två år sedan min pappa gick bort. Tänk att han aldrig träffat Ines. Men jag tycker de är lite lika på nåt vis.

Jag och pappa ca 1983.

- Posted using BlogPress from my iPhone

To much spackel

2011-12-07T12:44:00.001+01:00

Lysröret i vårt badrum är trasigt och jag som ville piffa mig inför en hemlig teveinspelning med Sanna. Kör testet som just hon lärt mig: ta ett kort i dagsljus. Ok?

- Posted using BlogPress from my iPhone

Men orka

2011-12-07T00:20:00.001+01:00

Lämna korr på kommentarer.

- Posted using BlogPress from my iPhone

#prataomdet

2011-12-06T22:10:00.002+01:00

Ibland kommer jag att tänka på något som hände för många år sedan, ungefär 1999 eller runt 2000. En gammal kompis från min uppväxt (som i högstadiet var punkare och vänsteraktivist) började efter gymnasiet arbeta som strippa. Det här var från början en nästan "rolig grej" i våra kretsar på grund av att denna person var så pk, så utsvängda manchesterbrallor och tygväska med pins att... ja, det blev som ett skämt.

Men attributen var snart på plats - superblonderat hår, lösnaglar, heels och push-up. Hon lärde mig att beställa i baren på det som numer är Marie Levau genom att visa ena tutten för bartendern. Hon var på många sätt en hjälte för mig under min uppväxt. En brud som fjärtade ljudligt framför grabbarna och tog plats. En som hördes, som inte lät sig vänta. En aktiv-ist. Ej passiv.

Men tydligen var det detta hon tröttnade på.

Att vara den där skumma bruden. Hon som lyssnade på kletzmermusik och hängde på Kafe44. Som juggekillarna i skolan kallade för RAGGARE. Den värsta och tuffaste killen i högstadieskolan hette Boban. Alla var lite rädda för honom. Han var jättetaskig mot min kompis, mot mitt kompisgäng. Sådär nedlåtande: faan vad fula ni är, raggare.

Åren gick och min kompis såg ut som en galen Pamela-kopia när hon var ute och festade. En natt på Berns stötte hon på denna Boban. Han, som aldrig förr skulle ha tittat på henne på det sättet blev plötsligt oerhört på. Denna blonda, solariebruna och supertrimmade brud - han kände inte igen henne. Hon drog hem honom och satte på honom. Ringde efteråt och berättade: hon gjorde en Rocco Sifredi. Förnedrade honom. Han var dyngrak och hon gjorde honom till åtlöje, band fast honom och var galen. Avslutade det hela med att köra upp två av sina extremlånga naglar i röven på honom och sedan kasta ut honom, halvpåklädd, jättefull.

Vi såg detta som en slags revansch, då. Vad säger ni om det? Jag brukar tänka på det här ibland.

Och ja, idag är hon hårsare och driftar runt i soprum och centrum i en av Stockholms södra förorter. Fina ungen.

Lustiga familjen

2011-12-05T20:35:00.001+01:00

- Posted using BlogPress from my iPhone

Fredag blev lördag snart söndag

2011-12-03T23:51:00.001+01:00

Jag ligger i mitten i vår 160-säng mellan två oroliga barn som flyttat över hit efter lite stök. Idag har jag först varit lite frustrerat less, för att sedan gråta lite stilla och sen pussas och dricka kaffe.

Nu stjäl även jag LISTAN numero uno i väntan på sömnen. Listan tog jag av Alexandra.

Vad åt du till frukost?
Turkisk yoghurt med honung och müsli, baguette med ost, Proviva, penicillin och kaffe.

Vad har fått dig att skratta idag?
Alma som när vi gick förbi Kulturskolan sa: "Här inne på den här skolan går små killar."

Vad har du på dig just nu?
Ett vitt, ribbstickat lite längre linne.

Hur ser resten av dagen ut?
Sova sig lite hoppas jag.

Vad händer ikväll?
Imorgon blir det pepparkakor hos min bror.

Och på söndag?
Börja flyttpacka också eftersom vi flyttar den 17:e.

Vad är det roligaste som hänt dig den här veckan?
Ja du. Att mina barn varit rätt så friska kanske?

Och det absolut sämsta/tråkigaste?
Jag har varit så sjuk, igen och slutat amma. 2011 skruttåret.

Hur lyder dina senast tre inkomna sms?
1. Javisst. Har slängt massa men jag kan ta med de vi har kvar antar jag.
2. Tack snälla
Kram
3. Vi dricker vin, äter ost, kex och premiär på alfapet.

Vad dricker du i helgen?
Kaffe, vatten och te.

Bästa bakfylletips?
Fett, sex och sömn. Och bio.

- Posted using BlogPress from my iPhone

I am örat

2011-12-02T20:11:00.001+01:00

Om någon undrar vart jag tagit vägen så har all min energi gått åt till två barn, lite lite jobb och en fortsatt öroninflammation. Börjar bli seriöst orolig för hörselskador nu. 10 dagar med fucked öra. Fått sluta amma pga penicillin. Fjärde dos sedan Ines föddes. Trilletrist. Men med en bebis som är glad istf att ha diarré och svamp i munnen känns det rätt ok. Ganska. Men lite tråkigt också. Eller mycket. Jag som till och med tyckte om det denna gång. Får se om det sinar helt. Känns lite som att jag är ett riktigt jäkla skrutt fysiskt just nu. *Ledsen gubbe*

Över

- Posted using BlogPress from my iPhone

Life on a stick

2011-11-29T21:04:00.001+01:00

- Posted using BlogPress from my iPhone

Alma 3,5

2011-11-27T19:20:00.000+01:00

Söndagsintervju

Sömnmaffian

2011-11-25T17:55:00.001+01:00

Alexandra skriver riktigt fint om barn och sömn och påminner om att det blir bättre. Skönt att få höra för en hel del som tragglar hemma kan jag tänka mig.

Här hemma är det rätt lugnt på sovfronten om jag jämför med förra gången vi hade en bebis i huset. Vi har en 3,5-åring som sover sämre än tremånadersbebisen. Ines somnar ganska sent i och för sig, runt elva, men vaknar max två gånger före klockan åtta, oftast 5-6 och sedan 7.30. Somnar om själv efter mat och rap, lägger henne bara på bebiskudden. Sen sover hon nästan hela förmiddagen. Så får väl försöka vända lite på hennes dygn om det behövs framöver.

Storungen Alma däremot vaknar ibland upp till fyra gånger per natt. Tårar, drömmar, tappa täcke - napp - gosedjur. Dricka vatten, kissa. Stöka. Inatt var hon vaken mellan 5-7 ungefär. Efter två uppvak på kvällen. Alla barn är ju olika. Ska bli spännande att se vad som händer när vi flyttar till större lägenhet. För mig är det fantastiskt bara att vi sover så bra att vi alla fyra kan ligga i samma sovrum. Med Alma som bebis körde vi natt-rotationer som ett minivolleylag. Det BLIR bättre.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tips för skruttig mor

2011-11-25T14:31:00.002+01:00

Jag har aldrig tidigare haft en sådan kraftig öroninflammation. Inte vad jag minns i alla fall. Var öronbarn som liten med allt vad det innebär, och trumhinnan sprack ett flertal gånger då med så säkert var det riktigt illa någon gång.

Men alltså. I ett dygn rann det blod och annat (ew- vad?) ur mitt öra den här gången. Vaknade med håret fastklistrat på huvudet. Feber och fortfarande värk över två dygn senare. Jag hör inget förutom tinnitusringning på den sidan. Och har helt igentäppta bihålor. Nu är det andra gången jag äter penicillin sedan livmoderinflammationen efter förlossningen. Säkert hänger det ihop - dålig sömn, oläkt kropp, dåligt immunförsvar. Men hur får jag det bättre? Kan man proppa i sig vitaminer när man ammar (borde ju vara bättre än Kåvepenin iofs), eller hur laddar man upp sig så att man håller sig frisk?

Jag känner mig verkligen skruttig och skulle ju ha kommit igång med både egen fysträning och PT-träning nu. Längtar ju.
Någon som har några get well-tips? Jag håller absolut inte på med någon bantning eller gå-ner-i-vikt efter gravditeten.
Mvh En kasse skridskor

Man har ju varit snyggare

2011-11-23T20:05:00.002+01:00

Örat rinner, blod och jag vet inte vad. The unfreshness.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Öronbarn

2011-11-23T11:43:00.001+01:00

Vaknade upp klockan 2.30 med dödens värk i ena örat. DÖDENS. Ni som haft förlossningsvärkar i slutskedet vet vad jag pratar om. Nyss sprack trumhinnan, läbbigt skönt. Penicillin fem dagar. Otur man har. Nu sova.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ja vad säger man

2011-11-23T00:54:00.001+01:00

Tvättade elva maskiner idag*, lagade mat, dammsög, vek ALL tvätt, la två barn, gick hundpromme, publicerade TJUGOTRE pressmeddelanden på MnD.

Drack amningste - det fäste inte (vad trodde jag?)
Drack kaffe - det fäste inte.
Drack två glas vin - det fäste.

Och varför nu allt detta bror duktigbeteende? Jo, jag hade deadline på ett privat skrivprojekt ihop med en vän. Procrastination i sitt esse.

Om jag skrev mina sidor? Jajamensan. Och nu ligger jag här i mörkret helt jävla speedad och kan inte sova. Sån är jag. Galen?

*Det var min tvätt i EN av dem- vi tvättar vårt eget bara annars, jag lever med en man som byter kläder tre gånger om dagen pga sportare.

- Posted using BlogPress from my iPhone

En vanlig tisdag

2011-11-22T17:10:00.001+01:00

Tisdag är min ensam-med-barnkväll. Jag tror faktiskt att vi mår bättre idag.

Bästa farmor var förbi en sväng och hjälpte till med barnbarnen.

Alma spelar Stor och liten-spelet på Bolibompawebben. Jag ska lägga upp 23 pressmeddelanden för publicering till imorgon bitti. Ines viftar lite och snackar. Lite sånt gör vi en tisdag.

Annars är jag otroligt glad över att vårt byte har gått igenom och vi kommer flytta till större i samma hus (med uteplats!). Samt att vi nu spikat dagar då jag ska jobba halvtid från januari. Ser fram emot det.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Min lilla sjukling

2011-11-20T22:52:00.001+01:00

Min bebis är sjuk igen. Hostan som iofs aldrig gått över har blivit värre och hon kiknade flera gånger per timme ikväll av slemhosta. Jag förstår att det är såhär, att få syskon på hösten och att ha syskon på förskola. Men jag tycker ändå att det är så himla orättvist.

Att jag själv har ont i varenda litet hålrum i mitt eget huvud och mina öron gör inte att jag inte önskar att jag kunde få hennes besvär. Lilla orörda människa. Imorgon blir det väl el doctore igen, men vad kan en husläkare göra med en spädis? Och akuten är det inte tal om (än). Allmäntillstånd gott ändå.

Rip Lasse Brandeby.

Boobification hos fashionmamas

2011-11-20T20:01:00.001+01:00

Ebba skriver bra om det tråkiga och deppiga ämnet.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Icebreaker

2011-11-20T00:07:00.003+01:00

Om det var någon annan som såg reprisen av den där filmen med Ashton Kutcher och Las Vegas på teve igår: så är det att gå på bröllop med min man, som när Kutcher bondar med chefen på konferensfest.

Min kille till brudgummens far efter dennes tal:
"Nu sätter du ju liksom ribban här för alla, att man ska hålla jävligt långa tal"

Jag inombords: dör.

Men han älskade honom, brudgummens far alltså. Lyckligtvis.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Bröllop med fyra

2011-11-19T22:46:00.001+01:00

Varit på bröllopsfest med två barn - check. Gud vi är verkligen vuxna nu. Insåg när vi satt till bords att vi varit ihop i nio år precis nu. Galet länge!

Alma och hennes kusin klottrade på väggen på Långholmens värdshus. "Men vi fick inget papper" sa Alma (kritorna kom från värdshuset) och det var ju sant. De skötte sig annars alldeles strålande. Baby Ines sov i Manducan exakt hela tiden (till och med under mitt tal - oh yes!). Min fina syster var snygg i zoologicalklänningen från Sabina. Men vid tio var det dags att åka hem för oss. Bra jobbat ändå, om jag får säga det själv!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Seg dag stökigt hem etc

2011-11-19T12:36:00.001+01:00

Jag trodde inte det var möjligt för en treåring att spela dataspel i två timmar men tydligen.

Vi har en hasa-runt-i-pyjamasdag idag eftersom vi ska på bröllopsfest ikväll. Min syster har gift sig och det ska firas.

- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag, findag

2011-11-17T11:56:00.002+01:00

Vissa dagar går allt bara så långsamt. Men på ett bra sätt. De dagar jag lämnar på förskolan tar jag med hund och oftast bebis, och går efteråt en långpromenad. Har börjat dricka en proteinrink innan och en kaffe (orkar inte äta så mycket mer innan) och sedan äter jag frukost när jag kommer hem. Idag lyssnade jag på en väldigt bra och rolig intervjutimme med min älskade Sanna, i Morgonpasset i P3 undertiden jag gick. Var ute i en och en halv timme. Sedan hem, mer kaffe och en stor tallrik turkisk yoghurt, dyr (lyxig) egenplockad müsli (Coop rånar oss här i Sjöstan) med honung. Bebisen slaggar i vagnen sedan klockan nio, jag passar på att göra lite resrearch inför ett roligt jobbprojekt, och vips - klockan är visst tolv. Nu borde jag väl äta lunch? Men jag har ju just ätit frukost. Bäst att göra allt baklänges och kanske gå och lägga mig istället? Ines är nog lite utmattad sedan den långa dagen på Babybjörn igår. Det var roligt. Och speciellt, att vara på andra sidan. Jag har tidigare jobbat som statistansvarig och tagit hand om babymamas. Nu vaknar skruttet. Hejpåre.

Övar

2011-11-16T15:12:00.001+01:00

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ines goes Babybjörn

2011-11-16T09:15:00.001+01:00

Förra helgen var jag och Ines på en fest. Vi träffade en tjej som jobbar på Babybjörn och hon tyckte Ines skulle passa som modell för deras nya vagga.

Vi gick på en testfotografering förra veckan och det gick visst bra. Så nu är vi på väg ut till photoshooten ute i Saltsjö-Boo. Har övat Tyras Smile with the eyes hela morgonen.

Skoja! Först sa jag nej, men sedan tänkte jag att det hade min mamma också gjort när jag var liten, med en hänvisning till amerikanisering och imperialism. Och då ändrade jag mig - det är ju jättekul att ha sådana bilder när man är vuxen.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag kommer bli rik

2011-11-15T21:14:00.002+01:00

Städade ur ett skåp idag och hittade många roliga saker. Bland annat det här, som jag i framtiden ska sälja på auktion och bli rik på.

Brev från Sanna Bråding i fängelset, som jag bloggade på hennes blogg.

Anteckningar till filmmanus av Daniel Espinosa.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Hörlurar och scones

2011-11-13T15:30:00.001+01:00

Mina barns far blev firad med ett par Ajays black från Headler. Själv fick jag ett par rosa Urbanears (hoppsan).

Eftermiddagen spenderas på Kafé Kreaktiv.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Fars dag

2011-11-13T15:26:00.001+01:00

Jag och pappa.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Babylife unplugged

2011-11-12T17:57:00.001+01:00

Såhär minns jag barn nr ett. Missnöjd en hel dag och bara sovit i tiominuterspass. Kanske känner hon av min känsla i kroppen då jag haft en väldigt stressig vecka. Eller så har hon bara en dipp. Håll tummarna att det går över. Nu på väg, sen som fan, till möhippa del två.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dagens accessoar - bäbis

2011-11-09T16:59:00.001+01:00

- Posted using BlogPress from my iPhone

Sju års olycka

2011-11-09T11:11:00.001+01:00

Jag är bara glad att den föll bredvid Alma och inte på. På ett sätt är det nog bra att vi blir av med den där, den var inte barnsäker för fem öre.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Det blev sjukt sent ikväll

2011-11-06T22:52:00.001+01:00

För de här två.

- Posted using BlogPress from my iPhone

För er som väntar barn nr två

2011-11-06T09:50:00.004+01:00

Och har barn på kommunal förskola i Stockholm. Lärde mig hos Anna igår att man har rätt till heltid en månad efter att barn nummer två är fött. Det är det minsann ingen på förskolan som informerar en om. Man behöver ju gärna lite extra tid i början, med den lilla. Tvärt om, när Ines föddes uppmuntrade (läs: hetsade) de oss att ha Alma hemma så länge som möjligt efter förlossningen. "Det är ju så bra när hela familjen får vara tillsammans den första tiden"

Och det var det väl. Men framför allt var det asskönt när hon fick återgå till sina egna rutiner igen. Hon hade ju astråkigt hemma och undrade väl vad som hände med hennes liv. Jag kan lätt bli hetsad av att dela förskola med höginkomsttagare i Hammarby Sjöstad, som aldrig behöver sommardagis, hämtar sent eller har barn på dagis i mellandagar. Så jag kände lite ångest över att lämna henne till förskolan efter bebis arrival. Därför var det en lättnad att hon blev så glad över att komma tillbaka till sina kompisar. Och nu fick jag alltså veta att hon hade kunnat gå heltid den där första känsliga tiden också.

Drar på cheyfest

2011-11-05T20:59:00.001+01:00

- Posted using BlogPress from my iPhone

Upptäckt

2011-11-05T17:59:00.001+01:00

Om min snubbe idag kom på mig med att gömma mig på toa med datorn? Jupp.

Hans kommentar: Friskt.
- Posted using BlogPress from my iPhone

Vyn uppifrån syskonvagnen

2011-11-05T14:06:00.001+01:00

Pyret i bakluckan. Vi är på väg till Luma för att möta Alma, pappan och Victor med sin son Ivan.

Saker jag älskar med min dude: att han lagt fram en liten outfit till Ines (som han köpt), på vagnen till mig innan de gick. Men återkommer med det där inlägget om jämställdhet i tvåbarnsvardagen.

Posted using BlogPress from my iPhone

Manne

2011-11-05T13:03:00.002+01:00

Alltså jag var med och budade på Cecilia Blankens gamla Manne-skor. La tusen pix, mer har jag inte råd med nu. Men jag blir helt VILD när jag tänker på att de kunnat bli mina! Har dammsugit nätet och affärer efter dessa sedan jag såg dem första gången, på hennes blogg. Ah, hade jag lagt 600 kronor till hade jag fått dem. Och skänkt en slant till Barncancerfonden. Mannefeber. Det känns som den ultimata skon?

Bild från Cecilia Blankens

FYI

2011-11-05T13:00:00.002+01:00

Ikväll ska jag och Ines på cheyfest. Champagne på kylning. Sele eller barnvagn? Hanna är så himla bra på exkursioner utan vagn. Måste pröva tror jag.

Allting är drömt

2011-11-05T12:57:00.001+01:00

Allting är drömt - Mattias Alkberg from Teg Publishing on Vimeo.

Utan reklam och krejer

Snapshot

2011-11-04T21:53:00.003+01:00

Blev så himla mallig när jag såg den här bilden som min bror tog på mig och Ines igår.

Safe House

2011-11-04T21:11:00.000+01:00

Fatta att jag skrev denne regissörs första film. Hur stolt kan man bli på en skala? Att få ha en så otroligt talangfull och bra vän.

Från film till kommunikation och PR

2011-11-04T14:39:00.008+01:00

Jag jobbar som PR-konsult.

Om jag backar bandet några år tillbaka så frilansade jag som produktionsbolagsmänniska 2007 - 2008. Jag var statistansvarig ibland och lite allt möjligt, men mest copywriter och skulle väl sälja lite också. Vi gjorde företagsfilmer men mest musikvideos som den här och den här. Sedan gick alla skilda vägar, jag födde Alma och sedan visste jag inte vad jag skulle hitta på. Skriva har ju alltid varit min grej. Redan i trean bestämde jag mig för att bli författare, och jag har sedan gått en skrivlinje på folkhögskola, frilansat lite som skribent i student- och ungdomstidningar, skrivit en långfilm som gick på bio och några fler som inte blev av, och jobbat som redaktions-ass på ett tidskriftsförlag (med en egen plocksida om designprylar!). Jag har även läst Media- och kommunikationsvetenskap och liiiiite litteraturvetenskap. När jag var föräldraledig med Alma frilansade jag en del med företags- och informationsfilm, som projektledare och producent (och fotograf) och jag regisserade min (ännu ej färdiga) första film: Jag kom tvåa. Jag kände mig less på att frilansa och på att inte ha ett jobb. Jag ville dra in cash. Jag ville ha lite stabilitet. Jag sökte till Medieinstitutet och utbildade mig till webbkommunikatör - i linje med skrivandet och kommunikationen. En utbildning med webbkurser, projektledning och journalistik. Bland annat. När jag gick var sociala medier det alla snackade om, så vi läste och donade med massor av det. Passade mig som fisken i vattnet.

Det som är skitbra med YH-utbildningar är att man gör massa praktik. Tre gånger på fyra terminer, totalt 28 (tror jag) veckor på MI. Min första praktik fick jag på Greenhill Relations. Jag visste ingenting om PR, hade inte ens sett Mad men på teve. Hade mest ett förakt mot flashiga reklamsnubbar med häftiga toppluvor som drack latte i mängder (på produktionsbolaget drack vi bryggkaffe). Och det var inte alls några sådana typer på det här stället. Utan smarta nyhetsjunkies med skriv-stil och bra koll. Och jag märkte att det fanns saker med jobbet som matchade min bakgrund. Skrivande - massor av pressreleaser. Berättelser - att få vara med och bestämma VAD en entreprenör ska dela med sig av ur sin kunskapsbank, vilka nyheter som är bra att berätta mer om. Det sociala. Att träffa dessa kunder och hitta deras story, ge dem en push och hjälpa dem att nå ut. Jag tog med mig filmerfarenheten och intervjuade folk på events. Så när de frågade om jag ville vara kvar så tackade jag ja. Och nu jobbar jag som konsult åt flera olika företag inom olika branscher.

Det jag brukar säga att jag gillar mest är: Walk with me. Ni som har sett teveserien West wing vet vad jag menar. När det händer något drastiskt eller oväntat och våra slussar öppnas i kriskommunikation eller bara hands on-rådgivning. Samtalet om hur man bäst uttrycker sig i medier. Samtalet om hur man kommunicerar vettigt. Till exempel var det här något vi diskuterade idag, Nordeanissens nya lya - hur borde han ha bemött journalisten? Det här samtalet påminner mycket om det jag sysslade med inom fiktionsindustrin. Berättelser, historier. Det som knyts ihop och lyfts fram. Det är väldigt roligt att hjälpa företag och organisationer med det här. Hitta storyn.

En vanlig dag skriver jag pressmeddelanden om någon nyhet, gör research, kanske rattar någon Facebooksida och kollar Twitter, projektleder ett event. Typ.

Det här inläggstipset kom från Sara under min efterlysning om önskade rubriker.

Ps. Vi dricker bryggkaffe på Greenhill men en och annan latte slinker ner på fredagsfikat.